Ramadan – en svensk tradition
Jenny Berglund, Simon Sorgenfrei (red)
Utgivning: 2009
ISBN: 978-91-88552-87-7
Förlag: Arcus

Påsk och jul är två klassiska svenska traditioner som firas av de flesta – inte enbart av dem som har en kristen tro. Även den som bara går i kyrkan för att se en julkonsert brukar ändå pryda fönstren med adventsstjärnor och julblommor, och påskalammet äts traditionsenligt även i hem som inte håller på de kyrkliga traditionerna. Men traditioner är inte statiska, och en ny svensk tradition håller på att växa fram. Om detta handlar ”Ramadan – en svensk tradition” av Jenny Berglund och Simon Sorgenfrei (red), verksamma vid bland annat Uppsala universitet och Södertörns Högskola. 

Det bor omkring 400 000 muslimer i Sverige, och islam är landets näst största religion. Av islams helger och högtider intar ramadan en särställning. Men hur påverkas ramadanfirandet av det svenska samhället? Och hur påverkas det svenska samhället av ramadan?

Det är själva kärnfrågan i boken, och läsningen är i sanning mycket intressant. Genom personliga intervjuer med svenska muslimer lyckas bokens författare avdramatisera vår ofta fördomsfulla bild av islam och dess högtider. En mångfacetterad och samtidigt befriande vardaglig bild av islam tar form. Det framgår förvisso att det finns vissa gemensamma föreställningar om vad fastetiden innebär (vilket naturligtvis kan sägas även om den kristna fastetiden), men genom mötet med de svenska muslimerna blir det också tydligt att ramadan även påverkas av den omgivande kulturen och av de personliga omständigheterna. Sålunda kan iftar (den middag som bryter fastan) lika gärna bestå av kalops som av couscous och för vissa muslimer blir fastan mer en kulturell tradition än en religiös. Likheterna med påsk och jul är minst sagt slående. 

Samtidigt påverkas även det svenska samhället av ramadan. Ett bra exempel finns i kapitlet ”Ramadan i skolan”, skrivet av Jenny Berglund. Där berättas om sjuårige Josef som absolut vill fasta – och om hans lärare som anser att han blir alldeles för okoncentrerad på skolarbetet när han inte äter ordentligt. Men om viljan finns kan problemen lösas, och till sist hittar man en kompromiss som är godtagbar för alla. 

Liksom det finns kristna svenskar som väljer att inte fira jul finns det också svenska muslimer som väljer att inte fasta. I boken får vi möta tjugofemåriga Arnela, som är VM-mästare i brasiliansk jiu-jitsu. Hon väljer att inte fasta, eftersom det gör hennes idrottsprestationer lägre, men hon visar sin samhörighet med fastetraditionen på andra sätt. Att fasta handlar ju inte bara om att avstå från mat utan också om solidaritet och om generositet.

”Ramadan – en svensk tradition” är en läsvärd och intressant bok, för alla som intresserar sig för svensk kultur och tro. Fakta blandas med intressanta berättelser på ett mycket tilltalande sätt. Det är också en mycket viktig bok, som står i stark kontrast mot den stereotypa bild som idag ofta ges av islam. För en sak är säker; den nya svenska traditionen är här för att stanna. Ramadan är en del av det svenska samhället, och det svenska samhället är också en del av ramadan.