Kretsloppslösningar

Förbehandling

Rening

Kompletterande rening

Torra toalettlösningar

Övriga lösningar

Kretsloppslösningar

I Linköpings kommun ställs krav på kretsloppsanpassning för att få tillstånd att anordna ett nytt enskilt avlopp.

Enklaste sättet för att få till ett kretslopp är att sortera näringsämnena direkt vid källan. Detta kan göras i en toalett med egen kompostering eller med en urinsorterande vattentoalett. Urinsortering är ett bra alternativ eftersom urinen kan återföras till jordbruksmark eller spridas på den egna tomten. Att urinsortering är ett bra alternativ beror dels på att den största mängden av näringsämnena i avloppsvattnet finns i urinen (ca 80 % av kvävet och 50 % av fosforn). Urinens volym utgör knappt 1 % av den totala mängden avloppsvatten. Näringen är koncentrerad i urinen och är i en form som växter lätt kan tillgodogöra sig, vilket gör att urinen är lämplig som gödningsmedel.

Alla tekniklösningar som beskrivs i detta avsnitt kan kretsloppsanpassas genom att man installerar en urinsorterande vattentoalett, där urin leds till en urintank. Andra tekniklösningar med kretslopp för vattentoaletter som finns på marknaden idag har inte använts i samma utsträckning som urinsortering. Det betyder att de kan godtas om man kan visa att återföring till kretsloppet kan göras långsiktigt och säkert utan att påverka människors hälsa eller miljön negativt.

Urinsorterande toalett

Installation

Normalt sett har urin mycket låga tungmetallhalter men kopparledningar har visat sig ge kraftigt förhöjda kopparhalter vilket inte är önskvärt med tanke på spridning på jordbruksmark. Plastledningar eller rostfria ledningar är därför att föredra. 

Det är viktigt att förhindra inläckage av grundvatten i urintanken eftersom urinen ska användas som gödningsmedel. Enligt gällande byggnormer godkänns inläckage i ledningar på 5 liter/meter och dygn. Ett sådant inläckage skulle dock ge en mycket utspädd urinlösning och behov av fler tanktömningar/år. Därför måste ledningarnas skarvar svetsas ihop om grundvattnet riskerar att nå upp till ledningen någon gång under året. 

Urintank

Urinen ska samlas upp i en sluten, lufttät tank för att kvävet i urinen inte ska avgå som ammoniak till den omgivande luften och för att förhindra luktolägenhet. Det är även viktigt att tanken är helt vattentät för att hindra in- och utläckage. För att kunna sprida urinen vid rätt tidpunkt och för att hämtningar på olika fastigheter ska kunna samordnas ska urintanken dimensioneras efter en årsproduktion urinlösning (urin och spolvatten). Urintanken ska dimensioneras utifrån toalettens spolvattenmängd, antal familjemedlemmar och den livsföring familjen har.

Urintankar ska dock vara dimensionerade för minst fyra personer med en hemvaro på 16 timmar/dygn. Det har i studier visat sig att arbetande och studerande har en genomsnittlig hemvaro på 16 timmar/dygn.

För att räkna på hur stor tank du behöver ska du först fundera över följande:

• Vilken toalettyp har du valt? Olika toalettyper använder olika mycket spolvatten vid spolning av urinskålen.
• Hur stort är hushållet? Urintanken ska dimensioneras efter antalet användare, minst 4 personer.
• Hur mycket är familjen hemma? Man brukar räkna med ca 16 timmar hemvaro/dygn men det kan ju variera. 

Tänk på att det alltid är bättre att välja en lite för stor tank än en för liten. 

Urintanken ska dimensioneras för en årsproduktion urin och spolvatten från hushållet (dock för minst 4 personer). 

Vid 16 timmars hemvaro/dygn
Dubbletten: 550 l/person och år
WM-ekologens modell DS: 900 l/person och år
Torra urinsorterande toaletter: 375 l

Vid 24 timmars hemvaro/dygn
Dubbletten: 775 l/person och år
WM-ekologens modell DS: 1200 l/person och år
Torra urinsorterande toaletter: 550 l/person och år

Räkneexempel tankstorlek

Fyra personer med 16 timmars hemvaro.
Dubbletten: 4 x 550 = 2200 l/år
WM-Ekologen DS: 4 x 900 = 3600 l/år
Torra urinsorterande toaletter: 4 x 375 = 1500 l/år

På Avloppsguidens webbplats finns mer information och tips om kretsloppsanpassade avlopp

Förbehandling

Slamavskiljare

De flesta avloppslösningar behöver ett slamavskiljande förbehandlingssteg. Det beror på att de grova partiklarna i avloppsvattnet behöver avskiljas så att den efterföljande reningen inte slammar igen och förstörs. En slamavskiljare kan antingen vara utförd i betong eller plast. För alla typer av slamavskiljare gäller att de ska uppfylla kraven enligt svensk standard. Det är viktigt att slamavskiljaren har tillräcklig volym för det antal hushåll den ska betjäna. För ett hushåll ska våtvolymen vara minst 2 m³ eller 4m³ om en kemfällningsenhet är ansluten.

Slammet som bildas i slamavskiljaren är ett hushållsavfall och hämtas därför av kommunens renhållare. För att tömningen ska fungera krävs att avståndet mellan slamavskiljaren och väg för slamtömningsfordon inte är mer än 20 meter. Det är också viktigt att regelbundet röja bort växtlighet som annars hindrar framkomligheten.

Pump

Om det saknas naturligt fall på tomten kan avloppsvattnet behöva pumpas i något steg. Antingen från slamavskiljaren till en bädd eller efter avloppsanordningen till en utsläppspunkt som exempelvis ett dike. Det är viktigt att kunna kontrollera att pumpningen fungerar som den ska. Ett larm som indikerar driftsstopp är nödvändigt. Om pumpningen avstannar är risken stor att man får problem med avloppsanordningen som kan förstöras. Det är därför viktigt att kontrollera och åtgärda pumpen när larmet aktiveras.

Fördelningsbrunn till markbädd eller infiltration

Efter slamavskiljaren behövs en fördelningsbrunn för att avloppsvattnet ska kunna fördelas jämt över alla spridningsledningar. Fördelningsbrunnen ska ha justerbara utlopp för att möjliggöra en jämn belastning i den efterföljande reningen.

Rening

Infiltration

I en infiltrationsanordning renas avloppsvattnet genom att det rinner genom naturliga jordlager och sprids diffust via marken till grundvattnet. Infiltration är en beprövad behandlingsmetod för att ta hand om avloppsvatten. Avloppsvattnet sprids ut genom flera spridningsledningar som ligger i ett lager av singel eller makadam.

Reningen av avloppsvattnet sker i jordlagret mellan spridningslagret och grundvattnet eller berg. För att uppnå tillräckligt skyddsavstånd till grundvattnet eller berg ska spridningslagret ligga minst en meter över högsta grundvattennivå eller berg. Det är mycket viktigt att tänka på att infiltration av avloppsvatten endast kan fungera i genomsläppliga och väldränerade marktyper. För att veta om marken är lämplig för infiltration krävs förundersökningar, det vill säga provgrop för att veta avståndet till grundvattnen eller berg och kornstorleksanalys eller perkolationstest för att kunna dimensionera infiltrationsytan utifrån belastningen. När marken består av något för fin- eller grovkornigt material för att en infiltration ska fungera, kan en förstärkning med markbäddssand under spridningslagret räcka. Är det lera, silt, stenig mark, för högt grundvatten eller nära till berg är infiltration inget alternativ att välja.

Markbädd

En markbädd bygger i princip på samma process som en infiltrationsanordning, det vill säga att avloppsvattnet renas genom att rinna via ett sandlager, skillnaden är att sandlagret byggs upp med dit transporterad sand. En annan skillnad är att avloppsvattnet inte avleds till grundvattnet utan samlas upp i ett dräneringslager och leds ytligt till dike, å, eller sjö. Avloppsvattnet får inte avledas till ett dike eller vattendrag där det kan leda till olägenhet, till exempel där betande djur kan dricka av vattnet. En lämplig yta för en markbädd till ett hushåll är 20 m².

På grund av att markbäddens djup vanligtvis ligger på drygt två meter kan det vara svårt att få självfall och man måste då pumpa avloppsvattnet. Ett avstånd på minst 20 centimeter mellan berg eller grundvatten och markbäddens botten ska hållas.

Prefabricerat filter – Kompaktfilter

Ett prefabricerat filter/kompaktfilter kan vara ett alternativ till markbädd eller infiltration om man till exempel har en liten tomt. Filtren finns i flera olika modeller och fabrikat men har det gemensamt att de är inte har några rörliga delar och inte kräver tillgång till el. De finns exempelvis som moduler eller inneslutna i brunnar.

Kompaktfilter kan användas för rening av blandat eller urinavlastat avloppsvatten, eller BDT-vatten.

I kompaktfiltret sker en biologisk rening av avloppsvattnet enligt samma princip som i en markbädd eller infiltration, det vill säga vattnet rinner genom ett bärarmaterial.

Minireningsverk

Minireningsverken varierar mycket i storlek, kostnad och utseende. Gemensamt är att de i hög grad är automatiserade när det gäller kemfällning, pumpning och luftning av den biologiska reningen. Principen för ett minireningsverk är att reningen, ofta biologisk och kemisk, sker i ett slutet system. Avloppsvattnet leds sedan ut till ett efterpoleringssteg. Vissa reningsverk tar hand om allt avloppsvatten, medan andra kräver en slamavskiljare. Reningen sker vanligtvis först med sedimentering som används för att avskilja partiklar från avloppsvattnet, sedan biologisk rening för att ta bort organiskt material och kväve samt tillsättning av kemikalier för utfällning av fosfor och små partiklar.

Minireningsverk är en tekniskt avancerad lösning som i bästa fall har mycket bra reningsresultat. Resultatet är dock starkt beroende av att utrustningen sköts på ett bra sätt, att kemikalier fylls på, att service och underhåll görs fackmannamässigt. Bygg- och miljönämnden är därför noga med att poängtera att service och journalföring ska skötas, vilket följs upp med regelbunden tillsyn (se avsnitt Tillsyn avloppsanordningaroch inventering).

När tillstånd ges till minireningsverk ställs krav på ett s.k. efterpoleringssteg för att hygienisera avloppsvattnet som släpps ut från verken. Anledningen till att det behövs ett efterpoleringssteg är att minireningsverken inte klarar av att avdöda tarmbakterier på ett effektivt sätt (se nästa avsnitt).

Kompletterande rening

Kemisk fällning

Kemisk fällning används för att minska utsläppen av fosfor. Vid kemisk fällning tillsätts ett fällningsmedel i avloppsvattnet varvid fosfor och partiklar fälls ut. Fosforfällningen bygger på att kemikalier doseras till ledningssystemet, t ex i tvättstugan, under diskbänken eller i slamavskiljaren. När fosforn fälls ut bildas gelatinösa flockar som sedan sedimenterar i slamavskiljaren och bildar ett kemslam. Denna metod är ett relativt lätt sätt att i befintliga avloppsanordningar höja reducering av fosfor. Endast kemisk fällning med slamavskiljare är inte en tillräcklig teknik utan det krävs ett efterföljande reningssteg (till exempel en markbädd eller infiltration). Eftersom det bildas mer slam vid kemisk fällning än annars krävs tätare slamtömningsintervall och en större slamavskiljare.

Kemisk fällning är en teknisk avancerad lösning som kräver skötsel och underhåll. Det krävs även regelbundna tillsynsbesök (för mer information se avsnitt Tillsyn och Inventering).

Fosforfilter

Fosforfilter används som kompletterande reningssteg, för att uppnå högre reningsgrad av fosfor ur avloppsvattnet. Filtret kan exempelvis läggas efter en markbädd innan utsläppet. Filtret består oftast av ett poröst kalkrikt material som har fosforbindande egenskaper. Materialet kan också användas som efterpolering till ett minireningsverk eftersom bakterier avdödas effektivt i den basiska miljö som bildas.

Filtermaterialet måste bytas ut ungefär vart annat år beroende på hur mycket material man har och hur många personer som anordningen betjänar. Då filtermaterialet ligger löst i en brunn hämtas det med en vanlig slambil. Om materialet får ligga för länge i brunnen innan det hämtas kan det stelna vilket försvårar för slamtömmaren. Om materialet ligger i en säck behövs det en kranbil eller liknande för att lyfta upp säcken. Det är då viktigt att avstånd mellan brunn och väg inte är mer än 5-10 m (Beroende på storlek på säcken).

Den här typen av filtermaterial klassas som hushållsavfall och hämtningen görs därför av kommunen. Om man själv vill kompostera och använda materialet som jordförbättrare behövs dispens från den lokala renhållningsordningen.

Efterpolering

Det efterpolerande steget har huvudsakligen två uppgifter. Dels så ska efterpoleringen ta hand om föroreningsrester som minireningsverket inte klarar av och dels så ska det fungera som en extra livlina om det uppstår problem med verket. Det är främst bakterier som verket inte klarar av att avdöda tillräckligt effektivt.

Efterpoleringssteget utgörs av en mindre markbädd eller infiltration. Ett så kallat fosforfilter med kalkrikt filtermaterial kan också användas (se ovan).

Torra toalettlösningar

Idag är en torrtoalett inte bara ett utedass. Det har utvecklats flera alternativ som utseendemässigt inte skiljer sig så mycket från en vattentoalett. Det finns ett flertal olika system och varianter där urin och fekalier behandlas eller bryts ner på olika sätt. Torra toaletter har nästan samma komfort som vattentoaletten, fast de kräver lite mer tillsyn och skötsel för att undvika problem som flugor och lukt. Det krävs även en dispens för eget omhändertagande av avfallet.

När man väljer toalett för fritidsboendet är det viktigt att först tänka på hur toaletten kommer att användas. Om man har en för liten toalettbehållare blir det självklart problem när hela familjen ska tillbringa semestern i huset. Dessutom kanske släktingar och vänner gärna kommer på besök i sommarstugan och belastar systemet ytterligare. En torrtoalett med reservkapacitet är definitivt att rekommendera!

För att underlätta valet av toalettsystem finns här nedan korta beskrivningar av de olika systemen. Information om torra toalettlösningar finns även på konsumentverkets hemsida.

Multrum – en stor biologisk toalett

Ett multrum består av en stor behållare under toaletten där både urinen och fekalierna behandlas. Det går bra att blanda ner komposterbart köksavfall. Behållaren är utrymmeskrävande och placeras i källaren eller husgrunden.

Lättast att installera ett multrum är det om man planerar för utrymmet vid en eventuell till- eller nybyggnation. Utrymmet/behållaren ska vara uppvärmt eller isolerat så att förmultningsprocessen hålls igång året runt. Behållaren är utrustad med en ventilationskanal som går upp över hustaket för att undvika att kompostmaterialet blir för blött och att dålig lukt uppstår. Rätt skött behöver ett multrum bara tömmas en eller ett par gånger per år. Restprodukten är ett utmärkt gödsel- och jordförbättringsmedel.

Mulltoalett – en liten biologisk toalett

En mulltoalett har sin behållare i direkt anslutning till toalettstolen. Toaletten kan vara lättare att placera i en befintlig byggnad eftersom den inte kräver något utrymme under huset. I behållaren blandas urin och fekalier. Avfallet rörs runt, mekaniskt eller manuellt, för att öka förmultningsprocessen. Behållaren är ventilerad, precis som multrummet, men kräver ofta att man blandar i strömedel för att avfallet inte ska vara för blött. Mulltoaletter kräver lite mer skötsel än multrummen, på grund av sin mindre storlek.

Torrtoalett med urinsortering

En urinsorterande toalett skiljer på urin och fekalier i toalettstolen. Detta innebär att urinen leds ut till en urintank och fekalierna samlas i någon form av säck eller behållare. Utrymmet för fekalierna är vanligtvis ventilerat medan urintanken är helt tät för att undvika förlust av näringsämnen. Genom urinsortering minskar risken för lukt och flugor och de torra fekalierna blir lättare att hantera. För att beräkna hur stor urintank man behöver kan man utgå från att det blir 1-1,5 l urin per person och dygn och sedan uppskatta hur många dagar man är i fritidshuset. Urinen är ett utmärkt gödningsmedel för trädgården men det krävs dispens från renhållningsordningen för att få sprida urinen i trädgården (se nedan). En annan möjlighet är att man sluter avtal med någon bonde i närheten som kan sprida urinen.

Fekalierna komposteras och kan användas som jordförbättringsmedel. Det krävs vanligtvis en tillsatts av vatten för att få igång förmultningsprocessen igen. Kostnader för urinbehållare/tank och ledningar tillkommer vanligtvis.

Torrtoalett utan urinsortering

Det hederliga torrdasset är oftast det enklaste och billigaste. Det kan placeras inomhus om behållaren är placerad i ett ventilerat, separat utrymme, men vanligast är nog utedasset med hjärtat på dörren. Urin och fekalier blandas i en behållare. Latrinen kan hämtas av kommunens renhållare men det blir billigare och bättre att kompostera det själv i en särskild latrinkompost.

Övriga lösningar

Avloppsanordning för bad-, disk-, och tvättvatten (BDT)

Om vatten finns indraget i fritidshuset ska det finnas en godkänd avloppsanordning för rening av BDT-vatten. För fritidshus utan WC är den vanligaste typen av avloppsanläggning för BDT-vattnet en slamavskiljare (tvåkammarbrunn 700-1200 l) med efterföljande infiltration eller markbädd. Slamavskiljaren ska vara typgodkänd av Statens Provningsanstalt för BDT-vatten från ett hushåll. Infiltrationsanordningen kan anläggas där materialet i marken är sandigt eller grusigt. Om marken innehåller finare partiklar kan markens förmåga att infiltrera förbättras med markbäddssand (förstärkt infiltration). Är mycket fin jord som lerjord görs i stället en markbädd. Med hjälp av markprovtagning avgörs vilken typ av anordning som är lämplig.

Sluten tank

En sluten tank samlar upp avloppsvatten från WC. Lösningen tillåts bara i kombination med extremt snålspolande toaletter (s.k. vakuumtoaletter). Anledningen till att tillstånd till slutna tankar för vanlig WC inte ges i regel är att tanken ofta fylls snabbt, vilket medför många transporter.

För att få tillstånd till sluten tank med vakuumsystem krävs att övrigt vatten från hushållet tas omhand och renas på ett godtagbart sätt.