"Vi måste veta om varandras olikheter för att kunna förstå varandras likheter", det säger den kvinnliga författaren Sonia Sherefay som kom till Sverige för 30 år sedan. För att kunna överbrygga klyftan mellan svenskar och nya svenskar har kommunens folkvalda för första gången tagit initiativet att vända synen på integrationsarbete i Linköpings kommun. Kommunalråd Bengt Olsson (FP), allmänheten, invandrarföreningar och andra svenska myndigheter, var inbjudna att lyssna på tre författare med utländsk bakgrund. De vittnade om problematiken och vågade berätta om de kulturella koder som de hade svårt att knäcka.  
– Det är viktigt att diskutera integrationsfrågor. Men det är ännu viktigare med att kunna gå vidare. Alla människor måste delta i samhället om målet är ett hålbart samhälle, säger Bengt Olsson (FP) i sitt invigningstal.
Integration är ett svårt och komplicerat område som vi hittills har ödslat mycket tid och resurser på. Under mer än 50 år har såväl Sverige som hela västvärlden kämpat för att stoppa kategoritänkande hos såväl infödda medborgare som invånare med utländsk bakgrund. Hittills har inget västerländskt land lyckats skapa ett hållbart samhälle där alla invånare oavsett bakgrund eller religion har aktivt deltagit i alla samhällsfunktioner.
– Det råder brist på flexibilitet i den svenska integrationspolitiken. Man har skapat en färdig mall och vill anpassa alla invandrare till den. Man måste anpassa integrationsprogram till individens kulturella, religiösa och etniska bakgrund. Det säger den svensk - kurdiska författaren Kamal Hassan Poor vid det första seminariet i Stadshuset.
Med tiden förändras bilden av Sverige hos nyanlända, beroende på individens kompetens och bakgrund. Varje individ som kommer hit, bär på höga framtidsförhoppningar som väntar på att förverkligas. Men hur man kan realisera sina drömmar i det nya, är en fråga som bär på flera dimensioner.
– I början verkade allt exotiskt, nytt och en del kunde jag inte förstå. Med åren har jag en annan bild av Sverige som inte är så exotisk, understryker den svensk- kurdiska författaren.
Vad var det som du inte begrepp?
– Samhällsorientering och samhällsfunktioner kunde jag inte begripa.

Segregationen växer

Segregation är ett hinder bör stoppas om inte avskaffas totalt. Den ökar kraftigt i invandrartäta områden, särskilt i storstädernas förorter, inte minst i Skäggetorp i Linköping. Som svar på frågan om vad gör vi för att minska segregationen, säger den svensk- assyrisk författaren Pauls Dinka:
 – En del av segregationen beror på den kultur och den tradition som man har med sig. Andra delen, beror på politikernas beteende. Många minoriteter brukar skapa små små samhällen i det svenska samhället för att skydda sina traditioner. Därför kommer segregationen att bil större och kommer att skapa stora problem i framtiden om man inte gör något åt det.

– Folk som kommer hit vill gärna hitta de som är bekanta. Efter ett tag, när man har fått arbete, så tänker man på att flytta. Men det är billigare att bo i de segregerade områdena. Brist på ekonomi hindrar framgångsrika invandrare att köpa hus och flytta. Sedan vill svenskarna själva inte bli kvar där, när det kommer fler och fler invandrare till de här områdena. Man måste hitta något svar, varför svenskarna inte vill bli kvar i Skäggetorp eller i Berga, säger Kamal Hassan Poor.
Men vad gör man för att det ska bli mindre segregation?
  – Först bör man tillämpa svenska lagar. För det andra är det fel att låta alla invandrare att bosätta sig i bara ett område. Där tänker man bara på att bevara sina gamla traditioner, förklarar den svensk- kurdiska författaren.
– Jag tror att främlingen skulle vilja veta vem svenskarna är lika mycket som svenskarna vill veta vem främlingen är, säger den kvinnliga författaren Sonia Sherefay.
Slutligen måste man erkänna att trots de mörka bilder som diskuterades, så lyckades den kvinnliga författaren Sonia Sherefay att finna en strimma ljus mitt i all bedrövelsen. Precis som de brittiska och amerikanska komikerna brukar förvandla kulturella och traditionella fenomen som växer i västvärlden till teatermanuskript, lyckade Sonia Sherefay skämta om de svenska kulturella koderna.
– Ett tag efter bosättningen i Rinkeby i Stockholm började jag åka kommunalt. Då började jag tänka på att alla svenska tanter var änkor. Du frågar mig varför? Själv har jag studerat italienska språket i Egypten. I den arabiska och italienska kulturen är det så att om en kvinna bär två vigselringar på vänsterhand, då är hon änka. Oj, tänkte jag, hur har de råd med så många änkor i Sverige!!

Synen på svenskarna bland nyanlända är en fråga som ofta brukar diskuteras. Punktlighet hos svenskarna är ett tydligt kännetecken som majoriteten av nyanlända är eniga om.
– De är plikttrogna eller har varit. De är uppvuxna inom folkhemmet, därför flesta av dem klonade. De är naturliga människor. De sorterar gärna allt möjligt och skryter aldrig. De kan namn på alla blommor och fåglar. Jag själv lyckas inte komma i kapp dem, säger Sonia Sherefay med ett glatt leende på läpparna och lägger till: det är viktigt att hantera konflikter på ett positivt sätt. Men för mig som har ett annat temperament som är både Mellanösterns och Medelhavs temperament, så syns det direkt om man är arg, så är det inte i Sverige. Jag pratar om våra barn, som kanske pendlar mellan dessa två värdar att de inte förstår när läraren är jättearg. För att när hon är arg, är hon så snäll att mina barn kommer att missuppfatta det.