Det är små flickor som lider i det tysta när ingen vågar ta ansvaret för de kulturella frågorna. Det är ett mänskligt budskap som kräver av varje regering och varje individ att gå från ord till handling. Kvinnlig könsstympning är en kränkning av de mänskliga rättigheterna och ett övergrepp på den kroppsliga integriteten. Frågan är väldigt komplicerad, men den måste tas på allvar.
– I Sverige finns tjugosjutusen könsstympade kvinnor som kommer från mer än trettio länder i Afrika som Somalia, Egypten, Sudan, Etiopien, Mali, vissa stammar i Syd Amerika, Asien, Indonesien och Kurdistan. Ungefär tolvtusen av dessa är flickor under 18 år. Nu håller könsstympningen på att flytta till Europeiska länder, USA och Australien, säger kvinnoforums vd Bam Björling i en intervju med integrationsbladet.

Könsstympning i historia

Ingen vet varför kvinnokönsstympningen uppstått och när den började. Men det finns belägg att fenomenet existerade mer än två tusen år tillbaka i tiden. ”Ett av de tidigaste spåren är i en grekisk papyrus från år 163 f Kr. Där skrivs det till en person i maktställning i Memfis, Egypten, att modern till en flicka kallad Tathemis begär pengar då hennes dotter nu är i en ålder då det är brukligt att hon omskärs och därför behöver lämplig klädsel och hemgift”, står det att läsa i den fria encyklopedin.
”Kvinnokönsstympning är en forntida Faraons sedvänja som inte tillhör den muslimska plikten." Det förklarade Al-Azhar schejken doktor Muhammed Said Tantawi, i sitt tal vid invigningen av en internationell konferens, om brott mot kvinnokroppen i Egypten, den 23 november 2006.

Trots det praktiseras olika former av kvinnlig könsstympning i olika delar av världen. WHO beräknar att tre miljoner flickor omskärs varje år.
– Nu finns 100 till 140 miljoner könsstympade kvinnor i världen. Två miljoner flickor utsätts för könsstympning varje år, förklarar sociologen Bam Björling.

Könsstympning och religion

Könsstympning är inte knuten till någon religion, utan snarare en kultur och en urgammal tradition. Det finns ingen religiös bakgrund till varför man omskär sina kvinnor i vissa länder, särskilt i de muslimska länderna.
I Koranen står inget alls om att man ska omskära kvinnor, säger en imam till integrationsbladet. Men handlingen är mycket viktigt, kanske viktigare än tron. Även hos många sekulariserade personer väger den gamla traditionen tungt och därför lät man omskära sina flickor.
– Att man inte ska göra något som leder till ohälsa och sjukdom, är en viktig princip i den islamiska lagen (shariáa). Tolkningar av de islamiska källorna utifrån kön, klass och utbildning, har inte något med källorna. Att göra det är den kulturella kontexten som påverkar tolkningen. Vill man förändra en sedvänja, måste man vara pragmatiker, understryker Bam Björling, som utsågs 2007 till en av världens mest inspirerande kvinnor, som gjort skillnad för flickor och kvinnor i världen.

Kriminalisera könsstympning

Med stöd av bland annat FN:s barnkonvention, har arbetet mot könsstympning kunnat resultera i att många länder som Sverige infört lagar som förbjuder könsstympning. Sedan 1982 är könsstympning av flickor kriminaliserat i Sverige. 1999 skärptes lagen mot kvinnlig könsstympning, så att en person som låter omskära sina barn, kan dömas för brott mot lagen i Sverige, även om brottet begåtts utomlands. Brottet kan ge fängelse i flera år, även om flickan gett sitt samtycke.
– 1988 bildades Stiftelsen Kvinnoforum som en idéburen organisation tillsammans med Gender Management Institut (GMI) i Stockholm. Kvinnoforum arbetade med strategier och konkreta insatser för att öka kvinnors och flickors inflytande i privatliv, arbetsliv och samhälle, säger kvinnoforums vd Bam Björling.

– De kulturella kontexterna påverkar Sharia lagen. Därför kräver människliga rättigheter nytolkningar, utbildningar och ökade kunskaper för att kunna stoppa den tradition som stigmatiserar kvinnans liv. I Senegal har UNICEF tillsammans med organisationen ”Tostan” under tio år drivit ett framgångsrikt projekt som förbättrat flickors och kvinnors liv. Nu är Senegal ett exempel på detta arbete, säger kvinnoforums vd:n.

Det är svårt att ensam reagera och vägra en tradition som könsstympning efter tusentals år. Att öka kunskapen kring könsstympning av flickor, är den enda väg som kan hejda ett fenomen som drabbar miljoner kvinnor och flickor.
– Det finns länder där flickor inte blir gifta om de inte är könsstympade. Etniska identiteter vid migrationen ökar och blir starkare i de segregerade områdena i bl. a Europa, USA och Canada. Många tror att religionen kräver det och att könsstympning är en del av religionen.

Om de åtgärder som kan stoppa könsstympningen i hela världen, säger kvinnoforums vd:
– FN arbetar för att stoppa könsstympning, genom att alla länder ska skriva på avtalet. Rätt personer krävs också för att kunna driva de här frågorna. Samtidigt är det nödvändigt med en riktig och konstruktiv dialog.  Alla nationella regeringar, organisationer, NGO, kyrkor, religiösa samfund, näringslivet och professionella aktörer som hälsovård, medicin och skola, måste delta i detta arbete, underströk kvinnoforums vd Bam Björling .

Mot denna bakgrund dristar jag mig att komma med en vägande invändning mot världssamfundets tystnad och dess oförmåga att samordna effektiva åtgärder mot könsstympning och dess konsekvenser. Nu har traditionen förankrats i vissa samhällen, så att den tolkas som en del av religionen och utförs som en del av invigningen till vuxenlivet, säger Bam Björling.
Min fråga är nu; hur det kommer sig att en nomadisk och analfabetisk flicka som kommer från den somaliska öknen kan väcka så starka reaktioner mot den grymma sedvänjan ”könsstympning”, så som Waris Dirie gjorde med sin bok, medan FN:s kommission för mänskliga rättigheter (UNCHR), bara har visat nonchalans och kortsynthet? Just denna globala tystnad har också utmanats av Waris Dirie, genom sitt arbete som ”good-will-ambassadör”. I boken ”Smärtans barn” skriver Waris Dirie följande ord:
”Från och med nu ska jag viga mitt liv åt att bekämpa kvinnlig könsstympning i Europa. Till den dag varje barn kan känna sig säker, till den dag alla är medvetna om att könsstympning inte är en kulturell yttring utan ren och skär tortyr.”