Sverige är först i världen med ett totalförbud mot barnaga 1979. Trettio år efteråt märker doktoranden och forskaren Eva-Maria Annerbäck, att ett av sju barn utsatts för våld av föräldrar eller närmaste vårdnadshavare.
– Lagen har en stor betydelse. Dels innan det blev en lagstiftning, diskuterade barnmisshandel mycket i Sverige. Och dels blev lagen, ett stöd för både föräldrar barn som visste om sina rättigheter och skyldigheter, säger Eva-Maria Annerbäck som har gjort en stor studie från Linköpings universitet och Landstinget i Sörmland.
Efter 1979 har barnmisshandel eller kroppslig bestraffning minskat kraftigt i Sverige och även i nordiska grannländer. Däremot ser man inte samma goda utvecklingstrend i hela världen. Ett tydligt tecken är att den demografiska utvecklingen, som bygger på invandringen i Sverige, också bär på sina komplikationer.
– Klart att kulturella skillnader påverkar. Vi i Sverige och flera människor som kommer från andra länder inte har samma kultur, när det gäller barnuppfostran. Klart att kulturen påverkar. Det är svårt för en person som kommer från en kultur där barnaga är naturligt och nödvändigt, att förstå att här får man inte slå sina barn.
Kan man säga att en vuxen som har blivit slagen som barn, också kommer att slå sina barn?
– Förr tänkte man att, om man själv har blivit slagen, så gör man likadant mot sina egna barn. Men å andra sidan, så gör man inte det nu längre i Sverige.
Våldsamma beteende framkallas
Att andra minoriteter eller andra kulturer i Sverige är överrepresenterade i barnmisshandel, är knappast en hemlighet. I flera länder är aga fortfarande tillåtet och kanske nödvändig som uppfostringsmetod. Flera föräldrar som kommer till Sverige kan använda sig av aga här också, utan att veta att det är förbjudet.
– Jo, det vet vi att barnaga hos andra minoriteter är högre än svenskar. Den här studien från Sörmland visar att, om båda föräldrarna är utlandsfödda, så förekommer barnaga 23 procent, jämfört med 13 procent i Sverige.
Det sägs att vi är resultatet av vår uppfostran och inte kan bli en hel människa som vuxen om grundtryggheten som barn har blivit störd. De svåra och mörka förhållandena i människans liv, kommer att följa individen. Man vet att pressade föräldrar som hamnar under hård ekonomisk och social stress, får en överslätande attityd mot aga
– Den socioekonomiska förklaringen räcker inte. De ekonomiska förhållandena är en stor orsak som ligger bakom barnaga. Alltså människor som har en stark kultur kommer att använda den i framtiden.
– Svåra prövningar i människors liv gör att det här våldsamma beteende framkallas. Ofta är det barn från utsatta familjer som drabbas mest av våld och Eva-Maria Annerbäck pekar på vad barnfattigdomen kan leda till.
– I skolan har lärare möjlighet att prata om barnmisshandel. De pratar om det
här fenomenet, säger forskaren som svar på frågan, om det finns tillräcklig facklitteratur på svenska om barnmisshandel och våld mot flickor och pojkar.
Gör staten eller kommunen tillräckligt för utsatta områden som t.ex. Skäggetorp för att hjälpa barn där?
– Man gör väldig lite för barn som lever i fattiga, utsatta och dåliga miljöer. Barn i de här områdena har ett otillräckligt socialtjänstnätverk.
Åtal dröjer
Högst 90 dagar får gå mellan polisanmälan om barnmisshandel och beslut om eventuellt åtal, står det i den svenska lagen. Men i själva verket dröjer beslutet i genomsnitt 130 dagar, uppger Rädda Barnen 29 april 2010. Doktoranden Eva-Maria Annerbäck är också orolig över de polisanmälningarna som sällan leder till ett snabbt åtal.
– Polisanmälningar har behandlat långsamt. En polisanmälan ska inte ta mer än 90 dagar, men ibland blir det säkert längre.
– Det är en utmaning att utveckla metoder för bedömning och ingripande av rättsväsende, socialtjänst och sjukvård som direkt riktar in sig på våldet och dess bakomliggande orsaker, konstaterar forskaren i en studie som hon har publicerat 2007 och där visade att endast 13 procent av anmälningarna ledde till åtal och fallande dom.