– Vi hade en bra kongress och ett bra möte före valet, men det gav inte avtryck i valprogrammet. Vi hade bra rådslag inom näringspolitiken, men frågorna vreds till att handla om pensionärer och pengar till skattesänkningar, något som vi inte vann mycket på, säger oppositionsledare Lena Micko (S), när hon kommenterar Mona Sahlins linjetal. Mona Sahlin säger där att, man kan inte tala till en minoritet och förvänta sig en majoritet av rösterna.
Om vad som skiljer de rödgröna eller oppositionen från den styrande majoriteten i Linköpings kommun, säger Lena Micko:
– Vi hade ett helt annat förslag till politik och en hel annan budget, än vad Allians för Linköping har nu, inte minst då det gäller stöd till olika stadsdelar i Linköping.
Det finns säkert ideologiska frågor som skiljer Allians för Linköping från oppositionen, särskilt från socialdemokraterna. Samtidigt finns det alltid frågor där båda sidorna är eniga.
– Vi försöker bli överrens om näringspolitiken, där det fortfarande behöver göras mycket i Linköping för att få igång företagandet. Flygplatsen, kommunikationsfrågor och Ostlänken är några frågor som vi har hjälpt dem att initiera.
Integrationsrådet
"Det vilar ett ansvar på kyrkliga ledare, kristna och muslimska, att i ekumenisk anda söka samförstånd och samarbete som minskar klyftor i stället för att vidga dem", skriver GP:s ledare den 13 december 2010. Som kommunstyrelseordförande var Lena Micko den första politiker som ledde diskussionen om att skapa "integrationsrådet" i början på 2004. Men trots de goda möjligheter som präglar vår stad, väljer kommunen att bagatellisera hoten och satsa på traditionella åtgärder som, medborgarkontor, demokratikontor mm. Är det inte dags att ta integrationsarbete på allvar?
– Det är svårt att ge ett svar, kanske finns olika svar. Om man ska se vad som är överkomlig, måste man börja i det lilla för att kunna växa vidare. Politiken måste förstärka tillsammans med religiösa ledare, de samverkansprojekt som finns. Kommunen har ju i uppgift att bevaka, stimulera och verka för invånarnas bästa.
Vi är ett öppnare parti
Efter valet 2006, hamnade Sveriges hittills största parti i blåsväder. Moderaterna med partiledaren Bo Lundgren seglade i samma motvind 2003. Lundgren tvingades att avgå som partiledare den 25 oktober 2003. Men förändringen gick fredligare och tystare än dagens förändring som pågår bland socialdemokraterna. Vad beror det på?
– Vi är ett öppnare parti, tror jag. Vi är ett stort parti med människor som är vana att driva frågor från vänster till höger. Vi är inte ett parti där partiledaren säger, att nu gäller det här eller att vi gör så här. Det är på ett helt annat sätt med en folkrörelse. När man tillhör en sådan, så är man van att ifrågasätta och diskutera alla frågor.
Många tror att en klumpig valrörelse och en ideologisk förvirring, är förklaring till att socialdemokraterna tappade mark bland sina väljare. Och feminism och mångfald kanske också kan ses som viktiga bromsklossar. En stor majoritet av socialdemokraternas medlemmar är äldre än 50 år. Medlemmarna är kanske inte feminister och inte heller mogna att acceptera en kvinnlig ledare. Politiker med invandrarbakgrund som omger partiledaren, kan också vara en stor del av problemet. Hur ser Lena Micko på de här förklaringarna?
– Det är viktigt att någon måste vara först. Sedan finns det alltid en historia som spelar roll bakåt. Mona Sahlin blev aldrig av med den stämpel som hon fick förut. Till hennes styrka måste räknas att hon var äkta och inte rädd för att kompromissa, tror jag.
Oschana Nissan