Mobila förskolor ska lösa trycket på förskolorna i Linköping, särskilt i de invandrartäta områdena som Skäggetorp och Berga. I syfte att reducera kön till förskolor, använder barn- och ungdomsnämnden pedagogiska metoder med mångfald i fokus. Den 18 april 2011 blir startskottet för de första mobila förskolorna i Linköping. 

– Mobila förskolor vänder sig till barn i åldrarna mellan fyra och fem år. Två specialutrustade bussar har kommunen färdigställt till detta projekt. Varje buss har 22 barnplatser med möjlighet till handikappat barn som behöver assistans, säger projektledaren Kristina Hellman och lägger till att medan mobila förskolor satsar på fyra - och femåringar, ger projektet nya platser till två och treåringar som redan står i en lång kö till förskolan.

För ett förberedda sig har projektledaren haft ett gott samarbete med Vårby Gård i Stockholm. Initiativtagaren till projektet i Sverige, var på besök den 4-5 april för att presentera sitt förslag och arbete för Linköping.
– I måndags och tisdags var den kvinna här som startade projektet för första gången i Sverige. Med sig hade hon en tjej som är säkerhets ansvarig, en konsult på Skolverket och den bussförare som kör bussen i Vårby Gård.

Den höga nivån av invånare med utländsk bakgrund är en likhet som förenar Skäggetorp i Linköping med Vårby Gård i Stockholm. Båda stadsdelarna lider brist på tillräckliga förskolor, men projektet i Vårby Gård har nu vuxit till två avdelningar och blivit väldigt populärt.
– Det finns en likhet mellan Vårby Gård och Skäggetorp. 99 procent av barnen i Vårby Gård har en eller en annan utländsk bakgrund. I detta projekt blir barn en anledning för föräldrar med invandrarbakgrund att träffa svenska föräldrar och umgås. 
– Vi ger barn nya möjligheter att upptäcka sin närmiljö. Nu erbjuder vi Skattegården i Skäggetorp och Skarpen i Berga. Man åker inte långa sträckor, utan man kanske ska åka till Vidingsjö eller Roxen. 

En länk mellan det inre och det yttre

Skäggetorp och Berga är två av Linköpings mest invandrartäta områden. Segregation och utanförskap är två nya fenomen som också ställer sina krav på kommunala planer och myndigheter. Om mobila förskolor är ett sätt att motverka segregationen just i sådana områden, är en fråga som många vill ha svar på.  
– Det finns två anledningar till det. Den ena är att integrera barn från de välsegregerade områdena i ett mindre segregerat område. Där får barn träffa andra svenska barn. Den andra är att många barn i Skäggetorp och Berga står i kö till
förskola och får inte någon plats. Vi måste hjälpa till för att underlätta integrationen först i skolan och sedan på den svenska arbetsmarknaden.

Men kommer inte segregationens negativa konsekvenser, som utanförskap, arbetslöshet och längtan efter en svunnen tid, att ställa sina krav och hamna mitt i den mobila förskolans buss?
– Nej, vi har inga problem med det. Vi tar den mat som barnen vill och behöver. Vi tar hänsyn till allergiska, religiösa eller etniska skäl som halalkött eller något till de som inte äter griskött.
Är du som projektledare optimist i ditt arbete?
– Ja, nu är jag väldigt optimistisk. Först trodde jag att bara tanken var jättekonstig. Nu har det vuxit fram nya möjligheter om integration i mitt huvud.  Jag har gått på en ledarskapsutbildning i Linköping och sökte en rektorstjänst, men fick inte den. Istället fick jag frågan om jag var intresserad av detta projekt och jag tackade ja.
Varför?
– Jag jobbar inte i Skäggetorp egentligen, utan jag jobbar i Rappestad skola.  Där är vi väldigt segregerade och har inga invandrare eller barn med invandrarbakgrund. Detta skapar goda förutsättningar hos mig för att kunna underlätta detta ansvar som i grunden gäller alla barn i Linköping.

Oschana Nissan