I FN:s barnkonvention anges barns rättigheter. I konventionen sägs det att barnets bästa ska komma i första hand vid åtgärder som rör barn. Med barn avser konventionen alla människor under 18 år. Konventionen gäller inte som lag i Sverige men vi har förbundit oss att följa de rekommendationer som den ger.
I Föräldrabalken (FB) finns bestämmelser om vilka skyldigheter föräldrar har mot sina barn och vilken omsorg barnen har rätt till. Det är dessa bestämmelser och framförallt Socialtjänstlagen (SoL) som utgör grunden för socialtjänstens arbete med barnfamiljer.
Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) reglerar socialtjänstens åtgärder när samtycke till vård inte kan nås. I socialtjänstlagen står till exempel att socialtjänsten ska verka för att barn, som bor i kommunen, ska få växa upp under trygga förhållanden. Särskild uppmärksamhet ska socialtjänsten ägna de barn som riskerar att utvecklas på ett sätt som kan vara till skada för dem. Socialtjänsten ska också, i nära samarbete med familjen, se till att barn som inte har det bra, får det stöd och det skydd de kan behöva.
Om ett barn riskerar att fara illa på något sätt, är det socialtjänstens uppgift att bistå barn och föräldrar med råd, stöd, behandling och vård. Barnets bästa skall alltid stå i centrum när man bedömer om, och i så fall, vilka stödinsatser som behövs. Om det är bäst för barnet att få bo och vårdas utanför det egna hemmet, måste socialtjänsten se till att barnet får sådan vård. Om man inte kan komma överens om vad som är bäst för barnet, har socialtjänsten skyldighet att utreda barnets behov av hjälp och skydd och att ge barnet stöd och skydd även om föräldrar/vårdnadshavaren inte vill det.